Allting har börjat att blå så komplicerat!

Jag saknar att vara ett litet barn, jag saknar att enbart vara beroende på mor och far och inte känna belastningen från samhället. Jag saknar känslan av att vakna upp och känna pirret i magen för att det är sin första skoldag. Någonting som man inte direkt känner nu, nu känner man belastningen av samhällets krav och ångesten för att man inte har hunnit med det som måste göras.

Nej världen var bättre förr!