...

När jag släckte ljuset och föll ihop på stengolvet utanför matsalen, klökandes, hyperventilerade och gråtandes blev allt till en storbesvikelse. Ett stort misslyckande. Jag hade inte nått upp till mina mål, jag hade inte styrkan att klarat av det. Man ska lyssna på sin kropp, men man gör det ofta när det är försent, när man ligger där gråtande på ett stengolv, då har man gått förlångt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0