...

Jag känner hur mitt liv passerar, men jag gör ingenting åt det. Jag hänger inte med i svängarna, jag hänger inte med. Jag kastas runt mellan olika människor och olika platser, men mitt huvud är på samma ställe, med samma tankar. Jag orkar inte med det. Jag vill kunna skratta och att skratten varar, jag vill inte skratta sluta att skratta för att sedan låtsasskratta. Det är inte rätt, det är bara fel och konstigt. Jag vill kunna ha en normal dag utan en massa ångest och hatfyllda tankar . Jag vill lev så mycket mer!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0