Barndomen.

Man växer ifårn barndomen. Man växer ifrån sina leksaker.
De hamnar ner i soptunnan. Men varför?
Man växer ifrån barndomen, men barnet i dig försvinner aldrig helt!
Den där leksaken som du slängde är du. Den är din.
Den bär dina minnen och hemligheter.
Den bär din sorg. Den bär din lycka.
Den bär allt!

Glömma?

Jag gör allt för att glömma.
Men jag lyckas ej.
Alla Lappar dyker upp!
Alla Ord dyker upp!
Alla Slag dyker upp!

Det snurrar runt.
Bandet går om och om igen.

Ord, Lapp, Ord, Ord, Slag, Ord, Lapp, Ord, Ord, Slag...

Stopp!


Jag vill stoppa processen.
Kunna återvända till det normala.
Släppa all sorg och bekymmer.
Börja leva igen.
Slappna av.
Andas.

I'm on my way.




I'm on my way,
to a better place.
It's just beacuse of you.
You make my day.
to a better day.

Draft: Okt. 8, 2009

Jag kan inte slappna av.
Jag kan ej strunta i att göra en sak utan att få dåligt samvete.
Inte utan att tycka att man ska skärpa sig
Ta sig i kragen.
Jag behöver ta det lugnt,
så jag andas ett tag.
Sen kommer stressen och pressen.
När ska jag kunna ta det lugnt på riktigt?
När ska jag kunna andas friskluft?

Snälla, kolla inte på mig sådär.




Du ser mig som en annan person nu.
Nu när du har genomskådat mig.
Nu när du vet allt.
Jag känner din blick.
Jag känner ditt meddlidande.
Men jag vill ej ses som den deprimerade flickan.

Jag som vill passera det stadiet.


1/10-09




Jag söker din blick, men du vill inte möta den.
Du kollar undan, du ignorerar mig.
Du struntar i mig fast jag ber om hjälp.
Fast jag skriker inombords.
Fast jag drar mig undan.

Fast det är mitt rop på hjälp!
RSS 2.0