Saknar den där sommaren - sommaren då man upptäckte ett nytt land, nya städer, nya vänner. Sommaren 2010! Upp tidigt för att vara sommarlov - men snacka om att det var värt det! Läsa engelska två lektioner om dagen och aktiviteter resterande tid. Träffa värdfamiljen lite och lite sömn. Men det gäller ju att passa på, jag menar man vet ju inte nästa gång man får åka på språkresa och bo i vackra Brighton! Det var helt obeskrivligt! Nej jag saknar det - lite för mycket...

När jag sluter mina ögon ser jag skuggan av din svarta avbild. En skugga som ständigt ändrar form, en skugga som ständigt är i rörelse. Den skrämmer mig om jag ska vara helt ärlig. Men jag har vant mig, den har blivit en del av mig. Den har slagit sig ro i min slitna kropp. Jag hör dig vagt men förstår att du skriker av vrede och sorg. Den där gällande rösten skär och ekar inuti mitt huvud. Vardagen som jag inte kan undgå.

En känsla så stark men endå så svag. En känsla som kan omfatta en hel kropp utan att lämna några spår. Inga spår som kan leda andra mot mig, inga spår som kan leda mig till andra. En känsla som har omfattat min vardag, min schackpjäs i livets schack. En känsla som jag vill ha bort!