...

Besvikelsen som kommer krypandes i kroppen när en väldigt fin människa tycker något så starkt om någonting när du tycker precis tvärtom!

...

Du har kommit som ett blixtnerslag in i mitt liv!
Du har rört runt inom mig - men det känns faktiskt bra!

...

När mörkret faller ändrar jag min skepnad. 
Då faller min mask av. 
Det osynliga skyddet har lämnat mig sårbar kvar!

...


Jag går naken ut i den kalla natten, jag låter natten svepa om mig och får mig att börja dansa. Jag dansar tills huvudvärken är så stark att jag vaknar upp ur min dröm.

...

Distans.
Det finns så mycket värre saker än distans, men ibland är det de värsta som finns! När saknaden för en människa är så stor att man vill börja bygga på en luftballong och flyga till den och fira ner ett rep och sen bara åka iväg så att man får vara med just den personen utan att någon stör. Att man får den dyrbara tiden med den som man har saknat så!

...

Jag börjar att bli en tvivlare, en som tvivlar på allting. Det känns som att jag testas gång på gång och att jag misslyckas varje gång. Jag vet att så är inte fallet, men en känsla är en känsla. Det börjar bli tungt nu, eller bördan börjar att bli för tung om man ska vara korrekt.

...

Jag bär en slöja, en slöja som är av tjockt transperant tyg. Det är lätt att se igenom men det är omöljigt att ta sig igenom - man ser inte hela bilden.
RSS 2.0