...

Jag vill hoppa och skrika!
Jag vill rycka av mig håret och slänga det runt om kring mig medan jag snurrar så snabbt att jag mår illa. Jag vill hoppa ner i det iskalla havet för att spola bort all min ilska. Jag vill fastna i ett fisknät för att ensamt kunna tänka.

...

Allting har börjat att blå så komplicerat!

 

Jag saknar att vara ett litet barn, jag saknar att enbart vara beroende på mor och far och inte känna belastningen från samhället. Jag saknar känslan av att vakna upp och känna pirret i magen för att det är sin första skoldag. Någonting som man inte direkt känner nu, nu känner man belastningen av samhällets krav och ångesten för att man inte har hunnit med det som måste göras.

 

Nej världen var bättre förr!

...

Vissa ord får en att falla, andra stiga!

...

En härlig känsla glider genom mina vener, jag måste bevara denna känsla!

...

Jag känner en stor saknad!

...

Ibland vet jag inte vad jag ska göra med mig själv, det är nästan så att man skäms.

...

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, ingenting känns rätt men mycket känns fel!

...

Ett fall kan göra så ont, men allting runtom fallet kan göra så mycket ondare!

...


När mänskligheter kommer på sin egen fulhet vaknar allting upp.
Världen uppfattas på ett helt annat sätt.
Världen blir en vän medan mänskligheten blir en fiende.

...

När man faller och man inte riktigt har hunnit att klättra upp igen innan man faller ännu en gång,
blir fallet väldigt långt.
Man blir rädd att det fallet ska vara ännu mörkare än det förra,
en rädsla som tyvärr är konstant.

...

Ångesten är permanent, paniken kommer och går, jag är rädd!

...

Denna bloggen börjar blekna, den börjar bli gammal.

...


(Gammal bild och gammal text) Foto: Anna Arvidsson
Distans.


All denna distans från personer som jag,
verkligen
älskar.
Jag vill alltid kunna hålla er i handen,
ge er en bamsekram.

Jag vill alltid kunna,
vara er nära.

...

Ord är mer än bara bokstäver som står brevid varandra och bildar en mening. De har en stor betydelse för mänskligheten!

...


Cause sometimes you'll find

that I'm out of my mind
You see baby, I'm the worrying kind

The worrying kind - The ark

...

Foto. Anna Arvidsson


En plötslig styrka pulserar i mina ådror.
En styrka som jag inte visste att jag hade.

Det är en vacker väldigt känsla!

...

Snälla, släpp för en stund taget om mig!
Låt mig bara få stå själv utan att förfrågas en massa.

...



Jag måste erkänna att du skrämmer mig en aning!

...

I natt känner jag inet för att sova!

...

Jag hör dig vagt.
De orden som du viskar till mig,
de orden som sedan ekar inuti mitt huvud.
De orden som får mig att falla.

RSS 2.0